livetsomandrea

usch, jag mår så dåligt av att jag inte får träna, jag vill ju så gärna!!Blir så ledsen! Jag är ju alltid så rädd om vad andra ska tycka om mig och alla höga krav på mig och mitt utseende, och nu får jag inte träna för den jäkla skadan!!
SÅ deppig och ledsen blir jag...
Ni som läser nu tycker säkert att det är fjöntigt och massa sånt men då får ni tycka de, för mig är detta nästan de värsta som finns!!Och jag vet, ni förstår inte men de behöver ni inte heller!

Jag var så ledsen precis så jag träna här hemma och jag vet att det var helt fel av mig att inte tänka på skadan i första hand! Men jag måste, och nu har jag inte tränat på ca tre veckor och jag mår så skit av de!
Men jag fick så ont när jag träna, och jag fattar inte varför jag inte är smartare än så att jag slutar träna fast tårarna rinner av all smärta...
jag är ledsen för allt som jag håller inom mig och att inte våga säga till folk omkring precis som det är!!
Ni vet ju verkligen ingenting, och ni som tror att ni känner mig...ni vet inte heller!!!

Varför kan inte någon bara förstå och se så jag slipper förklara och öppna mig för er. Jag har ju så otroligt svårt för de! Varför kan jag inte bara säga som det är?
Varför måste jag spela den glada, skrattiga och tramsiga andrea hela tiden?
Och varför måste min psykolog ha semester nu när jag behöver henne så fruktansvärt mycket!!


Och ni som tror att jag skriver detta för att folk ska tycka synd om mig eller vad ni nu tror, spara era jäkla komentarer om de! Jag gör detta för att jag behöver skriva av mig och inget annat. Min psykolog sa, "Andrea skriv när du mår dåligt och strunta i vad andra tycker, bara du och din själ mår bra för stunden"