livetsomandrea

Svar från mig till flickan med anorexia:

Hej!
Jag vet precis hur de känns när man inte är nöjd med sig själv och vaknar med tårarna i ögonen!Alla höga krav på sig själv och sitt utseende bara snurrar runt i huvudet och man kan knappt koncentrera sig på något annat!Det tar kraften från själen och lusten på livet!SJälv har jag gått nu till psykolog snart ett halv år men jag vet att jag hade behövt gå dit tidigare innan man började göra sig själv illa!Jag började gå dit för att jag krockat på motorvägen men båda min psykolog och jag märkte att det var mer än så jag behövde prata om!
Jag vet att det är otroligt jobbigt att inse att man behöver hjälp och man ser sig aldrig själv som sjuk, inte för att jag har haft anorexia men det är något annat som jag gjort länge som jag inte behöver nämna här!Men jag är iaf säker på en sak, man ska söka hjälp innan det är försent, klart det tar långt tid att bli behandlad från den onda sidan och tanken man har i sig, men det är det värt! Alla människor är vi fina på olika sätt och vi måste bara lära oss att acceptera hur vi ser ut och hur vi är som människor!
jag önskar dig lycka till i livet och hoppas att du en dag inser att du behöver hjälp som jag har gjort nu efter många år. kram andrea


Och det värsta av allt är att inte våga berätta för sina vänner och familj, att jag alltid måste spela den glada andrea som alltid skrattar!

Som min psykolog sa när jag var där förra veckan:
"Vem känner den riktiga andrea, är det någon som känner dig?"