Dags för sanningen
Idag ska jag till den sjukgymnasten som tydligen ska vara super duktig, jag hoppas verkligen de för jag pallar inte ha ont i ryggen hela tiden!Att inte ens kunna sitta still fem minuter när man ska titta på tv och att man hela tiden måste ändra ställning på hur man sitter osv, tröttsamt! Får se vad han gör med mig idag, hoppas jga inte måste sjukskrivas eller nått!blää
Igår skrev jag inget på bloggen för igårva det en jobbig dag, jag hade bestämmt mig för att köra en liten sträcka på motorvägen igen eftersom jag inte vågat de än sedan jag krocka (21 februari). Jag gick och tänkte på de hela tiden och var jätte nervös hela dagen. Jag och sa för mig själv "de va inte ditt fel att du krocka, du va på fel plats vid fel tillfälla, du kan köra på motorvägen igen".
Tiden närmade sig och jag fick mer och mer ont i magen, samma känsla kom upp, jag hörde smällen i huvudet hela tiden och såfort jag blunda såg jag mig själv i olyckan igen. Jag kände samma känsla och de va såå obehagligt, men jag skulle ut iaf, för de hade jag bestämmt.....
Jag körde mot motorvägen, vågade inte samma stracka somdär jag krocka men ville köra "samma sträcka" fast andra sidan på vägen. Jag körde mot skylten och kände att jag fick helt svårt att andas, min pojkvän satt brevid och försökte lugna mig. När jag såg motorvägen framför mig började jag skaka, panik gråta och blev helt förstörd. Jonathan sa till mig "stanna älskling, du behöver inte klara av de redan".
Såklart stanna jag och bi bytte plats. Resten av dagen igår mådde jag så dåligt, jag var så besviken på mig och mådde så illa för jag hatar att veta att krocken kan bestämma över mitt liv!
Jag är så ledsen och besviken att jag inte klara de, alla hemska minnen bara flög runt i huvudet igår!Så igår kretsa jag igen i min egna lilla värld med alla tankar.
Igår skrev jag inget på bloggen för igårva det en jobbig dag, jag hade bestämmt mig för att köra en liten sträcka på motorvägen igen eftersom jag inte vågat de än sedan jag krocka (21 februari). Jag gick och tänkte på de hela tiden och var jätte nervös hela dagen. Jag och sa för mig själv "de va inte ditt fel att du krocka, du va på fel plats vid fel tillfälla, du kan köra på motorvägen igen".
Tiden närmade sig och jag fick mer och mer ont i magen, samma känsla kom upp, jag hörde smällen i huvudet hela tiden och såfort jag blunda såg jag mig själv i olyckan igen. Jag kände samma känsla och de va såå obehagligt, men jag skulle ut iaf, för de hade jag bestämmt.....
Jag körde mot motorvägen, vågade inte samma stracka somdär jag krocka men ville köra "samma sträcka" fast andra sidan på vägen. Jag körde mot skylten och kände att jag fick helt svårt att andas, min pojkvän satt brevid och försökte lugna mig. När jag såg motorvägen framför mig började jag skaka, panik gråta och blev helt förstörd. Jonathan sa till mig "stanna älskling, du behöver inte klara av de redan".
Såklart stanna jag och bi bytte plats. Resten av dagen igår mådde jag så dåligt, jag var så besviken på mig och mådde så illa för jag hatar att veta att krocken kan bestämma över mitt liv!
Jag är så ledsen och besviken att jag inte klara de, alla hemska minnen bara flög runt i huvudet igår!Så igår kretsa jag igen i min egna lilla värld med alla tankar.
Kommentarer
Trackback
