Det okända..jag vet att det finns
usch just nu känner jag mig såå rädd....i flera timmar har jag nu tittat på det okända!Jag vet många tror inte på det men jag är helt säker på att det stämmer eftersom jag själv varit med om det. Många skrattar säkert nu och tycker jag är jätte tramsig, men jag vet att det var någon med mig ca två veckor innan jag krocka och första dagen efter...sen försvann det!
Jag hade någon med mig som skydda mig...detta är inget jag ibillar mig..
som sagt det var två veckor innan min bilolycka allting börja. Jag satt en helt vanlig kväll och titta på tv, helt plötsligt börja jag frysa och känna mig jätte konstig, men samtidigt inte känna mig sjuk! Jag kände en obehaglig känsla. Jag frågade jonathan om han kämnde något med det gjorde han inte. Senare på kvällen när jag gick runt i lägenheten kände jag att jag in var själv, en jätte stark känsla att någon var mig riktigt riktigt nära. Det kvittade om jag duscha, åt sov, hela tiden kände jag att någon titta på mig, satt brevid mig, stod brevid mig och skratta med mig när jag skratta...
Jag pratade med mamma, jonathan och några vänner om det men de flesta tyckte väll mest att jag var fjöntig och de andra tyckte det var spännande. Ungefär tre dagar innan min stora bilolycka på motorvägen kände jag igen att jag inte satt ensam när jag hoppa in i bilen, någon satt brevid mig när jag körde. Jag skulle hem från skolan den dagen och kom ut på motorvägen, känslan av att någon satt där blev bara starkare och starkare, ehlt plötsligt fick jag tvärbromsa för första gången i mitt liv. Det vara bara några sekunder från att ca 10 bilar krocka och jag hann stanna. Jag blev så rädd men körde vidare, just du hade "personen" försvunnit. Lite senare på kvällen kom den tillbaka när jag satt i soffan, något satt där med mig och jag var ensam hemma. Nu började jag bli rädd, nu hade det gått många dagar med denna känslan!
Den 21 februari 08 skulle jag åka till skolan, känslan av att någon var där brevid mig var så stark som aldrig förr, jag frös och kände en obehaglig käsnla men samtidigt var det skönt. Jag han inte komma så långt på motorvägen innan jag råkade för det hemska hemska hemska, efter smällan kände jag mig själv, jag vet inte om det var chockan men jag kände att det fattades någon i bilen hos mig. När brandbilar, poliser och ambulansmännen kom fram springades till mig såg de chockade ut, där satt jag i en helt krossad bil men inte ett enda blåmärke! De sa åt mig att jag verkligen hade haft en skyddängel efter den smällen. Dagen efter vaklnade jag tidigt och kände att "personen" satt nära min säng. Jag började gråta över hela händelsen och samtidigt blev allt varmt i mig och kände mig själv. Efter det har jag aldrig kännt att någo varit med mig på de sättet. Ibland när jag varit ledsen och deppig efter har jag kännt en konstig känsla men inte så stark som då när jag var med i bilolyckan.
Vem det var vet jag inte, men att någon var där är jag säker på....tack!
Jag hade någon med mig som skydda mig...detta är inget jag ibillar mig..
som sagt det var två veckor innan min bilolycka allting börja. Jag satt en helt vanlig kväll och titta på tv, helt plötsligt börja jag frysa och känna mig jätte konstig, men samtidigt inte känna mig sjuk! Jag kände en obehaglig känsla. Jag frågade jonathan om han kämnde något med det gjorde han inte. Senare på kvällen när jag gick runt i lägenheten kände jag att jag in var själv, en jätte stark känsla att någon var mig riktigt riktigt nära. Det kvittade om jag duscha, åt sov, hela tiden kände jag att någon titta på mig, satt brevid mig, stod brevid mig och skratta med mig när jag skratta...
Jag pratade med mamma, jonathan och några vänner om det men de flesta tyckte väll mest att jag var fjöntig och de andra tyckte det var spännande. Ungefär tre dagar innan min stora bilolycka på motorvägen kände jag igen att jag inte satt ensam när jag hoppa in i bilen, någon satt brevid mig när jag körde. Jag skulle hem från skolan den dagen och kom ut på motorvägen, känslan av att någon satt där blev bara starkare och starkare, ehlt plötsligt fick jag tvärbromsa för första gången i mitt liv. Det vara bara några sekunder från att ca 10 bilar krocka och jag hann stanna. Jag blev så rädd men körde vidare, just du hade "personen" försvunnit. Lite senare på kvällen kom den tillbaka när jag satt i soffan, något satt där med mig och jag var ensam hemma. Nu började jag bli rädd, nu hade det gått många dagar med denna känslan!
Den 21 februari 08 skulle jag åka till skolan, känslan av att någon var där brevid mig var så stark som aldrig förr, jag frös och kände en obehaglig käsnla men samtidigt var det skönt. Jag han inte komma så långt på motorvägen innan jag råkade för det hemska hemska hemska, efter smällan kände jag mig själv, jag vet inte om det var chockan men jag kände att det fattades någon i bilen hos mig. När brandbilar, poliser och ambulansmännen kom fram springades till mig såg de chockade ut, där satt jag i en helt krossad bil men inte ett enda blåmärke! De sa åt mig att jag verkligen hade haft en skyddängel efter den smällen. Dagen efter vaklnade jag tidigt och kände att "personen" satt nära min säng. Jag började gråta över hela händelsen och samtidigt blev allt varmt i mig och kände mig själv. Efter det har jag aldrig kännt att någo varit med mig på de sättet. Ibland när jag varit ledsen och deppig efter har jag kännt en konstig känsla men inte så stark som då när jag var med i bilolyckan.
Vem det var vet jag inte, men att någon var där är jag säker på....tack!
Kommentarer
Trackback
