Jonathan och Jag.

Ibland kan jag bli lite trött,ledsen och arg. Speciellt när andra folk i min omgivning blandar sig i, i mitt förhållande med Jonathan. Jag brukar dela mina nära vänner och andra runt omkring i två grupper. Den ena halvan tycker en sak och den andra guppen en sak. jag går ofta och funderar på det, varför inte låta mig och Jonathan sköta vårat eget!? är det avundsjuka? jah vet inte, men det är tröttsamt kan jag tala om för er...

Ja nu ska jag då försöka förklara dessa två grupper.
Ca hälften av de jag känner och lär känna "ser upp" till mig och Jonathan som har haft en sådant långt förhållande. Vilket jag tycker är sött av dem och roligt. Det är inte vanligt att träffas som 16 åringar och fortfarande hålla ihop. I april firar vi ju 7 år! >Dom flesta i denna gruppen tycker att detta förhållandet är super sött och är glada för min skull att jag är så lycklig med Jonathan. Att jag hittade min kärlek och lycka i väldigt ung ålder.  Vi har så kul ihop. jag är glad att ni är glada för min skull (ni vet vilka ni är). Andra i denna gruppen, vem vet kanske en tredje grupp har tjatat på mig I FLERA ÅR..ja ni hörde rätt..De har tjatat i flera år nu om när vi ska skaffa barn, förlova oss och gifta oss? Dom tycker det är på tiden och att vi väntat allt för länge!Till denna grupp vill jag bara säga: HALLÅ..VI ÄR 23 ÅR!!!! Vi har knappast bråttom och varför förlova sig som så ung? För att visa alla andra kolla så bra vi har det? nej nej det är inget för oss! Vi vet att vi är kära och lyckliga FAST vi inte har ring på fingret. Varför stressa med det?vi har hela livet framför oss, förhoppningsvis :)! Många som jag träffar frugar, jaha inget barn på gång..va har ni inte förlovat er än?Oj har ni det inte bra längre?? Jag blir alltid lika chockad och arg över dessa kommentarerna. I början brydde jag mig inte men efter 7 år så tack det räcker nu med era funderingar!!

Sen till den gruppen som jag tycker minst om, jag är bara ärlig! varje gång jag träffar någon från denna gruppen och sen går hem kokar jag så arg och ledsen jag blir. Denna gruppen har nämligen för sig att jag är en toffel, en mes som bara sitter hemma med jonathan och inte träffar några vänner. JAG HATAR DENNA GRUPPEN!! jag kan förklara för er att bara för man har haft ett långt förhållande så betyder inte det att jag och Jonathan inte har några vänner eller att vi bara sitter klistrade i soffan varje kväll, nej nej!!
Går jag på en fest där jag lär känna nya människor är 80 % av kommentarerna: VAA? sju år, men vilket liv (dom tycker alltså synd om mig ??), vill du inte ha någon annan killa, har du inte tröttnat, jag förstår om du vill vara otrogen, oj stackare, jasså så du är en toffel haha, men oj du kan ju inte vara kär i han längre, jaha men vad kul att du också hittat fyllan ikväll då osv osv..så ofta jag har hört detta. Jag bli bara så chockad när ni tittar på mig som om jag skulle haft ett hemskt liv och ni tycker antingen att jag är konstig eller mesig? För ett långt förhållande...hör ni själva nu hur dumt det låter??
Många om mina vänner som jag inte träffat på länge kan komma fram till mig ute och säga saker som: oj vad kul att du har hittat fyllan för det var väll länge sen nu, men var är Jonathan, är du fortfarande tillsammans med han, Andreaikväll hittar vi en ny till dig!! SLUTA MED DE ÄR NI SNÄLLA???
Jag vet att denna gruppen ser ner på mig, snackar skit om oss och jag får höra hela tiden vad folk har sagt om mig. Vissa av er har slutat hälsa på mig på stan..bara det är ju pinsamt!

Så här är vårt förhållande så ni kan sluta ställa frågor och se ner på mig!!

Jag och Jonathan har andra vänner, va va kan ni tänka er de???Jo det är sant! Jag träffar ofta mina vänner och inte fan sitter jag och Jonathan hemma varje helg och tar det lugnt. Vad har ni fått de ifrån? Sluta hitta på massa för att sprida falska rykten om oss. Jag vet inte senast när jag och Jonathan har haft en fre, lör och söndag kväll tillsammans...har det hänt någon gång? tror inte de. Om vi båda är lediga en hel helg träffar jag någon kväll mina vänner och han SINA VÄNNER!!Men jag erkänner vi brukar vilja ha en kväll tillsammans på helgen, som ex söndag!Är jag en toffel nu igen eller?? Det är inte ens alltid vi kan ha de?
Jonathan har varit utomlands med sina vänner under vårt förhållande, de var en suparesa och kan ni tänka er..jag acceptera detta haha?Det trodde ni inte om mig va?suck...
Det är klart Jonathan festar på sina ställen och jag på mina! Så varför jag ibland kan få den kommentaren att oj festar du, är du full? Ja det är jag och även Jonathan dricker sig full på fester. Vi är lika mycket 23 år som ni? Vaför tror ni att vi inte varit fulla under hela detta förhållandet. Ni verkar fortfarande sitta fast i den perioden, oj det är coolt att dricka sig överfull och inte veta vad man gör. Ibland gör även vi de men det är ju knappast något man är överlycklig över nästa dag? Varför tror ni hela tiden att vårt förhållande är stelt, tråkigt osv? vad har ni fått de ifrån..känner ni oss rätt så vet ni att jag och jonathan har ett väldigt bra förhållande, skrattar och skojar och har sååå roligt ihop!

Detta inlägget kan bli hur långt som helst av kommentarer Jonathan och jag får höra. Mest jag eftersom jag har flest vänner som verkar irretera sig på detta förhållande. Senast igår fick jag några elaka kommentarer, men även några snälla. Undra vad jag får höra idag?

Men är ni riktiga vänner så var glad för min skull. Jonathan är inte bara min kärlek utan en otroligt bra vän och vi blir sårade av era kommentarer. Jag hoppas innerligt att Jonathan inte får så mkt skit som jag får. Kan ni nu snälla låta oss vara ifred? Ha vårt förhållande utan att tjata om barn eller att jag ska göra slut?
Kan ni inte bara acceptera som mina vänner att jag älskar han och blir mer och mer kär i han för varje dag som går? Nästan alla som slänger dessa taskiga kommentarerna vet även att jag har mått dåligt under några år, ändå kan ni säga det ni gör och prata skit. Det finns ingen, ingen som har stöttat mig så bra som Jonathan. Så gör mig en tjänst och såra oss inte mer...





Kommentarer
Postat av: Anna

Oj vad jag känner igen mig i det du skriver! Är 86:a och i januari hade jag och killen varit tillsammans i 7 år, de bästa åren i mitt liv! Men bland alla gratulationer fanns ju också de som snarare tyckte att det var tragiskt att man varit tillsammans sålänge, de framställde det som om man missade något - själv känner jag snarare tvärtom, jag avundas verkligen inte dem!



Vad jag vill komma till och vad som hjälper mig i sådana situationer är helt enkelt att intala för sig själv att du inte behöver förklara något för någon, om det är så att du vill tillbringa varje helg med din kille så är det väl upp till dig, jag avskyr när man måste "försvara" sig med att man minsann träffar vänner och inte bara hänger med killen. Om så vore fallet så vad har de med saken att göra?! Det är väl upp till dig och din kille hur ni vill fördela er tid och vill man umgås mest med sin partner så är det väl inte så konstigt, det är ju trots allt den person som man (förhoppningsvis) ska leva resten av sitt liv med.



Kort sagt, var glad att du haft en sån tur att du "hittade rätt" som 16 åring och slipper ägna en massa tid och ork åt att hitta den rätta =)

2010-02-17 @ 20:38:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0