Jobbigt.
I söndes sov min stora syster hos mig. Vi pratar aldig så mycket om farmors bortgång eftersom det är ett känsligt ämne för oss båda. Hon åkte till Österrike igår till mamma och pappa.
När hon var här i söndags sa hon helt plötsligt att hon inte riktigt ville till Österrike, jag förstod innerst inne varför men tänkte jag får ju ändå fråga henne.
Hon var jätte nervös och orolig om hon skulle klara det. Att komme till de tomma huset utan att vår farmor/oma sitter och väntar på oss i all ivrighet i köket..så som hon har gjort i hela vårt liv. Jag och min syster åkte till sverige 2 dagar innan hon gick bort, vi vär inte där.. Som tur var hade oma mamma och pappa där så det var ju jättebra. Begravningen var en vecka senare redan, både jag och min syster hade ingen möjlighet att åka ner igen..Min syrra var i Indonesien och jobbade som läkare och jag hade en hel vecka framför mig med tentor och obligatoriska dagar. Mamma och pappa mena att oma aldrig skulle viljat att jag missa de eftersom jag hade kommit otroligt mycket back i skolan!! Så jag gick aldrig på min farmors begravning!
Nu när det gått ca 6 månader ska både jag och min syster dit och få känna och se att det verkligen är sant, oma finns inte mer i våra liv.
Igårkväll brast det för mig totalt..jag visste att min syster just den stunden hade komit fram till wegscheid och kommit fram till farmors hus utan farmor. Jag visste att hon skulle vara helt knäckt!!Denna känslan var fruktansvärd..att veta min familj säker tstod och trösta henne och att allt var väldigt jobbigt just då för min familj. När jag gick in på facebook för att komma på andra tankar hade min syster skrivit som status : Nu åker jag på 10 dagars semester i Österrike. Tyvärr sitter inte oma i köket som hon alltid gjort och väntar på mig..
Det gör ont, jag vet att många av er som läser säkert inte förstår hur det kan ta så hårt på en när en gammal människa går bort. Hon skulle ju ändå fylla 89 år 20 dagar senare. Men farmor var något riktigt speciellt i vårat liv. Jag har aldrig träffat farfar, mormor eller morfar...farmor var allt i ett!!Hela mitt liv har det bästa varit när det var lov och vi packa våra resväskor för att äntligen få vara med farmor igen!När hon var pigg/ yngre flög även hon till Sverige för att vara här i några månader. Det var underbara månader!! jag vet att detta är något jag aldrig kommer få uppleva igen, det finns kvar i mina minnen och djupt inne i mitt hjärta!
Min Österrikiska Oma kommer alltid ha störst plats i mitt hjärta. Hon var familjens hjälte!
Tack Jonathan för att du alltid ställer upp för mig när mina känslor tar över!
När hon var här i söndags sa hon helt plötsligt att hon inte riktigt ville till Österrike, jag förstod innerst inne varför men tänkte jag får ju ändå fråga henne.
Hon var jätte nervös och orolig om hon skulle klara det. Att komme till de tomma huset utan att vår farmor/oma sitter och väntar på oss i all ivrighet i köket..så som hon har gjort i hela vårt liv. Jag och min syster åkte till sverige 2 dagar innan hon gick bort, vi vär inte där.. Som tur var hade oma mamma och pappa där så det var ju jättebra. Begravningen var en vecka senare redan, både jag och min syster hade ingen möjlighet att åka ner igen..Min syrra var i Indonesien och jobbade som läkare och jag hade en hel vecka framför mig med tentor och obligatoriska dagar. Mamma och pappa mena att oma aldrig skulle viljat att jag missa de eftersom jag hade kommit otroligt mycket back i skolan!! Så jag gick aldrig på min farmors begravning!
Nu när det gått ca 6 månader ska både jag och min syster dit och få känna och se att det verkligen är sant, oma finns inte mer i våra liv.
Igårkväll brast det för mig totalt..jag visste att min syster just den stunden hade komit fram till wegscheid och kommit fram till farmors hus utan farmor. Jag visste att hon skulle vara helt knäckt!!Denna känslan var fruktansvärd..att veta min familj säker tstod och trösta henne och att allt var väldigt jobbigt just då för min familj. När jag gick in på facebook för att komma på andra tankar hade min syster skrivit som status : Nu åker jag på 10 dagars semester i Österrike. Tyvärr sitter inte oma i köket som hon alltid gjort och väntar på mig..
Det gör ont, jag vet att många av er som läser säkert inte förstår hur det kan ta så hårt på en när en gammal människa går bort. Hon skulle ju ändå fylla 89 år 20 dagar senare. Men farmor var något riktigt speciellt i vårat liv. Jag har aldrig träffat farfar, mormor eller morfar...farmor var allt i ett!!Hela mitt liv har det bästa varit när det var lov och vi packa våra resväskor för att äntligen få vara med farmor igen!När hon var pigg/ yngre flög även hon till Sverige för att vara här i några månader. Det var underbara månader!! jag vet att detta är något jag aldrig kommer få uppleva igen, det finns kvar i mina minnen och djupt inne i mitt hjärta!
Min Österrikiska Oma kommer alltid ha störst plats i mitt hjärta. Hon var familjens hjälte!
Tack Jonathan för att du alltid ställer upp för mig när mina känslor tar över!
Kommentarer
Trackback
