Livet är så orättvist!
http://bambinidolce.blogg.se/
"Det ofattbara hände till slut, det var ju så väntat och ända så svårt då det skedde. Hennes sista andetag just omkring 00.20 natten mot lördagen den 22 maj 2010, en sista djup suck, hur den rosa nappen de hade gett henne att
" tugga " på då hon börjat gnissla och bita tänder bara ramlade ut med ett ljudligt plopp mot madrassen.
Hur nära hon var men ändå någon annanstans. Hur syret forsatte brusa, tills läkaren kom för att dödsförklara vårat barn, våran föstfödda dotter, 6.5 åringen som skulle börja ettan till hösten.
Lova fick frid, vi fick mera sorg ännu. Sorg över förlusten av ett älskat barn som aldrig mer kommer att finnas med oss i vardagen fysiskt.
Det är som att hon bara är ute och leker och busar och snart sliter hon upp ytterdörren och ropar efter mamma.
Men det är bara tyst, det är bara hjärnan som försöker önska och spela spratt.
Hjärtat värker. Det här är inte sant."
Vila ifred lilla starka Lova.
"Det ofattbara hände till slut, det var ju så väntat och ända så svårt då det skedde. Hennes sista andetag just omkring 00.20 natten mot lördagen den 22 maj 2010, en sista djup suck, hur den rosa nappen de hade gett henne att
" tugga " på då hon börjat gnissla och bita tänder bara ramlade ut med ett ljudligt plopp mot madrassen.
Hur nära hon var men ändå någon annanstans. Hur syret forsatte brusa, tills läkaren kom för att dödsförklara vårat barn, våran föstfödda dotter, 6.5 åringen som skulle börja ettan till hösten.
Lova fick frid, vi fick mera sorg ännu. Sorg över förlusten av ett älskat barn som aldrig mer kommer att finnas med oss i vardagen fysiskt.
Det är som att hon bara är ute och leker och busar och snart sliter hon upp ytterdörren och ropar efter mamma.
Men det är bara tyst, det är bara hjärnan som försöker önska och spela spratt.
Hjärtat värker. Det här är inte sant."
Vila ifred lilla starka Lova.
Kommentarer
Trackback
